Farväl

I dag sa jag hej då till min första egna patient, som jag har haft kognitiv träning med i 4 veckor. Vi har spelat minnesspel och tränat minnet på många olika sätt. Hon är en solskenshistoria, för 4 månader sedan låg hon inne på avdelning, efter en komplikation fick hon stroke i Jan. Då hade hon som mål som att bo själv, kunna ta en promenad, duscha själv. När dessa mål sattes sågs de som omöjliga att uppnå- Idag bor hon själv och har ingen hemtjänst. Nästa år ska nog flytta och bli sambo med sin kille. Hon är nöjd med sitt liv, blir hon inte bättre så är hon ändå nöjd med det livet hon har nu. En väldigt fin människa har jag fått nöjet att träffa. Farväl är alltid lite sorgliga, vissa människor gör större intryck än andra.